Äntligen hemma från jobbet och nu sitter jag i min alldeles förstora härliga morgonrock och smuttar på en frapino. Mums, det var första gången jag testa mig påt och det blev faktiskt riktigt gott. Det blir nog en ny favorit även fast jag redan råkat ut för brain freeze två gånger, haha.

Idag blev älsklingens jobb bombhotat, stackarn slutade egentligen kl 4 men kom inte därifrån förrän kl halv sex tack vare det. Turligt nog var det ingen riktig bomb i den där kattmatsburken, tydligen var det bara någon som haft det lite kul på kattmatsfabriken. Men den jäveln lyckades bra iallafall, fick inte bara polisen att komma utan även bombtekniker, eller vad man kallar dem. anyway...

Nu sitter jag och börjar bli nervös inför morgondagen. Jag ska upp lika tidigt som vanligt men jag ska inte till jobbet utan till sjukhuset för en massa tester. Jag ska vara hos läkaren kl kvart över åtta och sen efter det har jag tid hos sjukhusets sjukgymnast som ska se hur stor styrka jag har i mitt onda knä jämfört med det friska.
Om jag har hela 90% så betyder det att jag kanske bara har högst en månad hos sjukgymnasten kvar, det skulle vara så himla skönt! Därför är jag nervös, nu får jag veta hur jag ligger till, hur mycket min träning hittils har lönat sig. Kanske är en löjlig sak att bli nervös över men men.
Tänk om jag äntligen får börja träna normalt igen....

Spännande ska det bli minsann.