Pågrund av att jag var tvungen att tejpa mina axlar och prata lite med min lilla sjukgymnast efter träningen så missade jag mitt tåg med två minuter. Jag hade sprungit, i mina boots även fast jag vet att jag inte får. Så står jag där i kylan och ser baken på tvärbanan.
Plötsligt blev jag så jävla arg! Jag ville bara stå och stampa i backen som lotta på bråkmakargatan, svära högt till alla runt om mig och sen lägga mig på bänken och gråta...haha. Det är ju bara en kvart, borde jag ha tänkt och ryckt på axlarna, men ja. Riktigt så gick det ju inte till idag.

Det blir lite för mycket för mig. Plötsligt får jag veta att jag troligtvis kommer vara pank och arbetslös efter Thailand, med det kommer jag heller ha råd att träna. Jag fick också reda på att jag har bara en månad kvar hos sjukgymnasten, åh vad jag har längtat till att får höra det men nu när det typ är sant så känns det tragiskt. Jag vet inte varför men det gör det.. Dessutom har jag typ fått för mig att jag aldrig mer kommer träffa Amanda igen, dumma tanke.
Jag har varit duktig nu på sista tiden, varit snäll och glad, inga onödiga vredesutbrott. Så allt har väl legat och samlat på sig, alla små irritationer och det där försenade tåget gjorde så att bubblan sprack.
Men lite duktig är jag iallafall som kunnat lugna ner mig så fort:)

Nu ska jag bara vara dunderglad, imorgon är det ju kryssning för fasiken! Packa måste jag göra ikväll eftersom jag bara hinner hem och hämta sakerna efter jobbet och sen åka. funnyfunny.