Ja, det är väl ungefär vad jag borde tänka just nu. Jag har ju åkt fram och tillbaka till globen, till min sjukgymnast ända sedan mars, två gånger i veckan men nu är det slut med det. No more sjukgymnast för min del! Ja visst är det jätte skönt att slippa dessa resor och jag sparar jätte mycket tid, men ändå är det ju lite tragiskt, lite sorgligt. Jag har ju trots allt gått där så länge, och det har ju gett en viss trygghet. Nu får jag klara mig på egenhand.
Jag måste säga att Sportskadekliniken och min sjukgymnast Anette Ros har varit otroligt bra! Om ni någonsin får problem så är det dit ni ska mina vänner ;)

Hon fick sina tackmuffins ( som blev hur goda som helst, duktiga jag), jag körde mitt race och sen var det slut!

Nu är jag trött, för "ovanlighetens" skull. Ska lösa lite korsord med älsklingen nu och sen sova gott. Nattinatt.